Sigellivet i Sommar-Stockholm är till största belåtenhet! Man tankar rödvin och springer runt med uppspärrade ögon och lapar in hela världen som gått så obemärkt förbi. Det är som att den extrema tryggheten jag har haft i flera år bara har gjort mig livrädd för allt annat runt omkring. Nu är det lite som en ”aha-upplevelse” och ironiskt nog har jag inte mått så här bra på år och dar…
I morse vaknade jag för andra dagen i sked med Isabel i hennes föräldrars villa i Skogås. Det konstiga är att under alla år vi varit bästa vänner så har vi alltid hatat att sova med varandra. Samma sura miner på morgonen över att nån har snarkat eller vridigt sig i sömnen. Men nu helt plötsligt så vaknar vi som utvilade rosenknoppar och kan med gott humör ladda kaffebryggaren.
Till morgonkaffet sällskapade vi med DN. Jag förstår vekligen inte grejen med denna tidning? Förutom att ett enda nummer fyller hela pappersinsamlingen så är den irriterande på en mängd andra sätt. Jag har fått för mig att detta ska vara en tidning för hela familjen eller den ”gråa massan”? Det var nästan larvigt pretantiöst innehåll i både ”DN på stan” och ”kultur-delen”. Jag, flata 22 år, tycker självklart att det var superkul att läsa om att det finns en flatklubb bakom en hemlig dörr i källaren på Morfar Ginko. Antagligen så tycker inte småbarnspappan Gunnar i Åkersberga att detta är det hetaste klubb-tipset inför helgens utgång med gubbarna på jobbet.
Tycker lätt att DN är dagens i-landsproblem.
Kommentera so far
Lämna en kommentar
Prestationsångest 